Daniel Defoe Daniel Defoe föddes i London år 1660. Hans far var slaktare och hette James Foe. Daniel hette också Foe men bytte senare namn. Hans föräldrar var starkt troende och såg till att Daniel blev utbildad till präst. Det var däremot inte vad han forsatte med. Istället tog han under de senare tonåren anställning hos en exportfirma och fick då resa runt på olika uppdrag i Europa. År 1684 gifte han sig rikt och började då blanda sig in i politiken. Han startade ett eget företag och ägnade sig till 35 års ålder åt affärer inom strumpbranschen. Sedan gick företaget i konkurs och det var då han bytte namnet till Defoe och i den vevan började han också skriva. I politiken verkar han ha fungerat som en spion åt än det ena, än det andra partiet. Han skrev också små skrifter åt partiet som vid tillfället hade makten. Men detta fick ett snabbt slut då han år 1702 kom ut med skriften "The Shortest Way with Dissenters" där han angrep fördomsfullheten mot andra religioner. För den skriften hamnade han inför rätta, ruinerades och fick sitta i fängelse i ungefär ett halvår. När han kom ut var han en knäckt man och han isolerade sig från omgivningen mer och mer. Först vid 60 års ålder skrev han de verk som har gjort honom känd. Till boken om Robinson Crusoe tror man att Daniel har fått sin idé från skotten Alexander Selkirsk som blev skeppsbruten på en öde ö i fem år. När han sen lyckades komma hem berättade han historien för en engelsk journalist som publicerade den. Robinson Crusoe är dock inte den enda boken Defoe har skrivit. Andra böcker är Kapten Singletons äventyr och Moll Flanders. Men äventyrsböcker var inte det ända han skrev, han utövade flera genrer, bl.a. som politisk skribent och journalist. Åren 1704-1713 var han redaktör för den politiska tidskriften The Review men fortsatte även efter det med journalistik. Han skrev också om pesten som härjade i London år 1665. En skakande berättelse om hur befolkningen utsattes för ångest och stress. Den räknas som ett av Defoes mästerverk. Av: Maria Eriksson